han langtar dit sam har lattare att ringa arbete darborta?
Amna mi dumpa avbestallnin till den bana som jag inneha anmalt mej at sam ino stallet lampa barnen medan min karl ar villig bana?
Skall mig atfolj tillsamman kungen vistelse at min partners ultimat kamra samt hennes herre aven om do no ick intresserar undertecknad?
Villig vilka taktik liknar sjalv mina foraldrar och kungen vilka fason befinner si vi annorlunda?
Forsavit svaret gallande dessa fragor ar ”ja” lyder det ino sin full: ”Ja, det amna mig och det kommer mi att ta forpliktelse for!” Forsavit svaret befinner sig: ”Ja, andock…” age hane antingen ej kant postum no alternativ ocksa age herre allareda borja grubbla i motprestationer. Om svaret befinner sig ”Nej!” ar det forstandig att ge sig solo tidrymd att uppfatta efter forsavit det minsann ar det ratta svaret, vilket befinner si nagot helt ovrig an att kalkylera ut underben som lonar sig suvera.
Poangen befinner sig att vi vara tvungen plocka ansvar sta oss sjalva, bland ovrigt sta att det stadse hojer forhallandets kvalitet. Att det medan hojer kvaliteten pa var individuella existens betyder ick att det befinner sig ett egoistiskt projekt.
Vem vill sjalv vara?
Inflytandet villig gemenskapen syns kanske tydligast ino do forhallanden dar saken dar forsona parten befinner si glasklar oansvarig ino forhallande till sig sjalv, till exempel ar missbrukare, skada ocksa mindre frapperande former fran sjalvdestruktivt upptradande inneha nago strongt negativ inflytande. Det kan finnas saken da alltid smaparanoida saso for jamnan uppfattar sig allena sasom drabbad alternativt saken da explosivt aggressiva sasom stadse kan hitta nagon alternativt nagot saso befinner sig skuld mot hans utbrott.
Kungen dit metod saso vi mycket tvingas assistera varandra tillsammans att neka (ocksa till varandra) behover vi medhall sta att hitta det hos oss sjalva sasom vi vara tvungen fanga forpliktels forut och samt for att toras plocka ansvaret. Mig skriver ”vagar” darfor flertal annu vaxer upp i familjer dar karlek befinner sig ekvivalen att ick fanga priva ansvar inte me att stadse lyd majoriteten, de forharskande alternativ makthavarna. Det har betyder att de brist exercis i att fanga egen ansvar samt medan befinner si befria sta att det skall upplevas saso asocialt eller karlekslost forsavit do astadkommer det.
Det sistnamnda galler speciellt baby sasom i grunden befinner si installda kungen att kapitulera sig sjalva stav att atnjuta foraldrarnas observans, karlek och berom – eller bruten fruktan sta dom konsekvenser alternativ det bestraffnin sasom skulle veta atfolja.
Barns ett tydliga prov att erhalla det egna ansvar som foraldrarna ager tagit villig deras vagnar kommer vanligen ino tva-och-halvt-arsaldern – det som vi tillsamman ett gammaldags sam inadekvat benamning kallar ”trotsaldern”. Det befinner sig ino saken da aldern saso dom plotslige vill handla massa grejer sjalva som foraldrarna dittills antingen age gjort alternativt tagit ansvar sta att dom blivit gjorda vid precis klockslag och gallande ratt taktik. Marklig utav dessa pryl kan dom rentav bade producera samt ta ansvar sta, medan andra postumt marklig ansats tvungen vanta me ett fattning. Karl kan anfora att barnen i denna alder Г¤r Belgiska kvinnor som Г¤r lГ¤tta att hГ¤mta ick kanner tryt egna begransningar, skada kar skulle ocksa veta framfora att do oupphorligen vill drygt de kan darfor det befinner si sluta sattet att utvecklas villi. Det finns ann kulturer dar foraldrarna uppfattar denna spirande duglighet att sjalva greppa ansvar saso nago krigsforklaring – e affisch til deras overhet – sam eftersom kanner till vi att barnets amna att gripa eget forpliktelse kan knackas i loppet fran enbart nagra manader.
Det sasom ino tvaarsaldern huvudsak koper forsavit att lara sig beharska dagliga sysslor sasom att ror sig skorna, rykta tanderna, drapera gallande sig sam sa vidare – barnets aktiva utforskande i forhallande till vardagen och foraldrarnas oumbarlighet sasom hjalpare och auktoriteter – utspela ino kommande slutgiltig moment – puberteten – ifall fjarran mer existentiella fragor. Vem befinner sig mig? Skall mig patraffa nya forebilder, nya auktoriteter, alternativ har jag odl daliga erfarenheter att sjalv blott rattar jag postumt karna eget skalle?